Vad får man använda? Hur får man använda det? Vilken licens bör man välja när man själv ska distribuera material?
Precis som en vanlig webbproduktion kan ditt distansbaserade e-lärandematerial förbättras avsevärt enbart med ett par bilder, illustrationer eller videoklipp. I dagens informationssamhälle finner vi ett överflöd av material som vi kan återanvända från nätet. Sett från upphovsmännen så kallas detta material verk, då det anses som konstnärliga verk, men hur ska man veta vad man kan använda och hur man får använda det?
Man kan dela in de olika rättighetsmöjligheterna i tre block, som jag i denna artikel kallar copyright, copyleft och copy. Utan att gå in på olika villkor eller lag text ska jag ändå förklara de vad dessa tre innebär.
Generellt sett så bör man utgå ifrån att ingenting som man hittar på nätet får man använda. Om man har den utgångspunkten så kommer man inte göra någonting fel. Om det inte står någonting gällande det aktuella verket är det upphovsrättsskyddat material (Copyright) och man har inte rätt att använda det utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.
Hur gör då företag som har ett behov av att använda unika bilder? Traditionellt anlitar man en fotograf som skriver över sina ideella rättigheten att använda bilderna för företaget. Givetvis finns en del förbehåll som förhindrar företag att använda bilder på ett vis som kan vara kränkande för fotografen eller eventuella modeller på bilderna. Dock har den metoden tappat en hel del mark på senare tid med möjligheten att enkelt och billigt hitta och köpa färdiga bilder som passar behovet som finns.
Man talar då om royaltyfria (royalty free) verk. Man köper rättigheten att använda verket för ett specifikt ändamål. Vilket blir betydligt billigare än att anlita en fotograf. Dessutom om man enbart skall använda verken på nätet brukar det vara ännu billigare. Nackdelen är om någon känner igen verken och associerar dem med något annat företag eller verksamhet. För att lösa detta brukar det även finnas möjlighet att köpa in fullständiga rättigheter till verket som säger att fotografen eller bildbanken inte får sälja det till någon annan. När det gäller att köpa in fullständiga rättigheter brukar det inte bli kostnadseffektivt, om det inte gäller en hel bildserie.
När man pratar om copyleft så hänvisar man till de mer öppna licensreglerna för upphovsrätt. Upphovsmannen skapar någonting och vill att andra användare ska kunna ta del av och dra fördel av deras arbete utan att behöva betala för det. Vanligtvis finns det någon förutsättning i form av att användarna inte får sälja verket vidare eller att man måste informera om vem som är upphovsman.
Man pratar då generellt om öppen källkod (Open source), vilket refererar till källkod för datorprogram som får användas, förändras och spridas, förutsatt att man håller sig till de regler och villkor som upphovsmannen satt. I dagsläget är det inte enbart källkod som publiceras under denna typ av licenser, utan även bilder, musik, filmer och annat upphovsrättsskyddat material.
En specifik licens blir allt vanligare gällande denna typ av material då den för användarna är betydligt enklare att förstå. Den licens som man brukar använda när det gäller att dela med sig av verk och inte källkod brukar vanligtvis vara creative commons. Genom att hålla licensvillkoren enkla och med sex olika grundregler blir creativ commons ett enkelt system att förstå. I grund och botten så innebär det att man måste ge upphovsmannen erkännande för sitt arbete för att få använda verket i produktion. Sedan beror det på vilka restriktioner upphovsmannen satt upp som säger i vilka sammanhang och hur man får använda verket.
Till sist så finns även de verk där immaterialrätten har upphört. I Sverige och de flesta länder av Europa gäller upphovsrätten i upp till 70 år innan verket faller in under kategorin allmän egendom och får användas fritt. När man reproducerar historiska verk brukar är dock ändå vara praxis att ange den ursprunglige upphovsmannen, men det är inte ett måste. Tiden 70 år varierar beroende på vilket verk det innefattar samt vilken önskan upphovsmannen hade med sitt verk. Är du osäker så kontrollera vad som gäller för det verk du planerar att använda.
Den amerikanska motsvarigheten public domain, skiljer sig från våra regler. detta på grund av att en amerikansk upphovsman kan välja att sälja sina rättigheter helt och hållet till ett företag eller organisation. Det är något som inte är möjligt i Sverige eftersom du kan aldrig sälja din individuella upphovsrätt till ett verk, även om du kan lova att inte utnyttja dina ideella rättigheter.
Om ett företag i Amerika har köpt upphovsrätten så finns det en möjlighet att den upphovsrätten aldrig kommer att försvinna. Upphovsmän i Amerika har även möjlighet att släppa sitt verk direkt fritt som public domain.
Något att tänka på gällande amerikansk public domain är att bilder och texter skapade av amerikansk myndighet direkt faller under public domain. Detta gäller inte för icke amerikanska medborgare, så för att du ska få använda amerikanska myndigheters verk måste det finnas information om att public domain gäller.
Det är en hel del olika faktorer och villkor som gäller och i stort så kan det skilja sig från fall till fall. Vill du använda en bild du hittar på nätet i din blogg så ta som standard, står det inget så innebär det upphovsrättsskyddat material. Står det att du får använda bilden så ange alltid upphovsmannen. Står det att det är copyright, fråga vänligt så finns det nog möjlighet att du får använda verket under alla icke kommersiella omständigheter.
Berätta vad du tänker när du läser denna post...
och om du vill att din bild ska synas till din kommentar, skaffa dig en gravatar!
Vad ser du fram emot mest på Lärande för Framtiden konferensen?
Antal röstare: 5
Loading ...
